CRUT

Evallens Chocolate Nanook  

Min andra, men första egenägda kelpie Crut skaffade jag när jag bodde på Evallens Kennel. Han blev tillbakalämnad till kenneln när han var omkring 8 månader gammal. Jag gick och trånade efter en brun kelpiehane och så blev det att han fick stanna hos mig. 

Crut hade ingen lätt start i livet. Han var väldigt lättstressad och skallade mycket vid stress. Tack vare honom lärde jag mig otroligt mycket och utvecklade mitt tålamod. Jag fick många gånger frågan om hur jag orkade med honom. 

Crut var en väldigt rolig hund att träna när han lyckades hålla sig sansad. Han hade mycket kamp- och jaktlek och mycket will to please. Han älskade att springa fort, det var det bästa han visste. Som avkoppling älskade han att ligga i studion när husse spelade hög musik.

Crut och jag tränade specialsök, spår, lydnad och agility. På grund av hans stress tog vi oss dock aldrig ut på tävlingsplanen, även om stressandet blev bättre och bättre.

Crut blev attackerad och jagad av andra hundar vid ett flertal tillfällen vilket skapade en osäkerhet och rädsla för hundar som han inte kände. Ytterligare ett problem som jag la ned mycket jobb på, och som hans inneboende stress såklart förvärrade.

Crut hade en tåskada redan när han kom till mig, troligen hade han blivit trampad som valp. Röntgen visade att det inte hade läkt bra. Crut var halt till och från under hela tiden som jag hade honom. Skadan blev värre ju äldre han blev. Han fick artros och smärtan verkade även gå upp högre upp i benet. Han överbelastade sitt friska ben vilket gjorde att han fick ont i det också. Smärtan blev alltid värre vintertid när det var kallt, då var han ofta mycket halt. Crut började äta smärtstillande vilket till en början hjälpte. Efterhand behövde jag höja dosen mer och mer. Till slut gick han på maxdos, men visade fortfarande smärta. Han ville plötsligt inte följa med på promenader längre och sov mer än vanligt. Vi bestämde att vi skulle ta bort Crut innan vintern 2019/2020 eftersom smärtan alltid blev värre när det var kallt. Under sommaren 2019 skadades dock Crut, han fick ett stort sår som innebar att han behövde sederas, sys med många styng och dräneras. Med tanke på det tillstånd han redan var i med stor smärta trots maxdos smärtstillande valde jag att ta bort honom då istället för att utsätta honom för mer smärta. 

Crut blev drygt 6 år gammal.

Såhär i efterhand tror jag att mycket av Cruts stress berodde på att han hade ont.

KAJSA

Min första egna hund som jag tjatade till mig av pappa när jag var 11 år.  Vi tränade och tävlade främst i agility. Hon utgör grunden för mitt hundintresse. Jag har ofta tänkt tanken över vem jag hade varit idag om jag inte hade fått Kajsa och utvecklat ett sådant stort hundintresse. 

Kajsa blev nästan 14 år gammal.